Ska jag göra slut med Instagram?

Ett av mina favoritmedier på internet, näst efter bloggformen, har varit Instagram. Det har varit något fint över det. Bara bilder helt enkelt, från folk on the fly eller pimpade bilder tagna med systemkameror, vilket som. Man kunde hitta vad som helst, följa intressanta konton och lägga upp eget material. Detta kan man fortfarande. Men det har gått utför. 

Jag har skrikit om detta tidigare, jag vet, men det är dags igen. När jag fick veta att Facebook skulle köpa Instagram, så blev jag genuint besviken. För jag vet vad som händer när Facebook lägger sig i. Det blir skit, kort sagt. 

För även om jag förstår att hela affärsidén med sociala medier är att man ska bli beroende och överkonsumera för att ge reklamintäkter till företaget bakom, så har Facebook förfinat konsten med att lägga till så, jävla, mycket, skit, som man såklart inte kan välja bort. Facebook i sig använder jag i ren nöd pga event/fear of missing out och vänner/Messenger för folk envisas med att skriva till mig där. Resten är oanvändbart för mig. Mängden meningslösa funktioner man blir gåsmatad med provocerar mig varje gång jag går in.

Nu, ett par år in i Facebooks ägande av Instagram, så har det ju förstås börjat urarta på riktigt där också. 

Jag blev arg igår, när det liksom slog mig slutgiltigt att mitt älskade Instagram är förstört. Jag fick återigen en push-notis om att en uppladdare hade svarat på en kommentar till en bild, som jag hade kommenterat på. Problemet är att push-notiserna, som jag får varje dag numer, inte gäller att uppladdaren svarar på MIN kommentar, utan bara någon annan random kommentar. Det går inte att stänga av. Facebookifieringen är kritiskt uppenbar i sin absolut sämsta form.

Det började ju förstås med införandet av algoritmen där de gick från kronologisk ordning till att Instagram själva väljer ut vad JAG “vill se” för ett par år sen. Jag missar så mycket saker som jag vill se, men fine, det fick fungera för jag hade inga alternativ. 
Men igår, i anfallet av irritation, gick jag igenom mitt flöde och räknade efter. Vart sjunde inlägg är en reklambild. Lägger man sen till algoritmen som sållar “åt mig", “Recommended”, “Suggestions”, och “Hej titta här är stories som också finns högst upp men som vi ändå länkar till i ditt flöde pga ingen anledning alls!!” så DRÄNKS och sorteras automatiskt bort, det där jag faktiskt vill se - mina vänners inlägg.

3s2.jpg

Hej vi tänker tvinga på dig en massa förvirrande skit bara för att! Yay! Och notiser som inte ens gäller dig på äkta Facebook-manér! 

Jag har klagat förr, men jag tror att droppen är nådd nu. Jag orkar inte mer. Det finns en hel flik på Instagram som är 100% dedikerad till inlägg av människor jag inte följer, kan de inte lägga förslagen där istället för de “populära” inläggen där folk viker ihop slime med glitter eller skär i sand. De halvt dolda “rekommendationerna” som man får titta på en extra gång för att förstå att man faktiskt inte följer, kunde inte de ha fått en plats där? Jag hade gladeligen gått in där då och då och sett efter ifall jag kunde hittat någon mer att följa, någon nytt att lägga till. 

3s.jpg

VARFÖR

Men när det hamnar IN MY FACE när jag bara vill titta på det jag har valt att titta på (ja, nästan iallafall, algoritmen döljer ju saker jag vill se också) så kan jag inte med mer. Det blir för svårt att få ut det jag vill ha ut av mediet, helt enkelt. Det kan verka som ett trivialt problem men det är ändå min mest sociala utpost på internet sen 2010. Bloggandet har hängt med sen 2005 men folkrörelsen har ju rört sig från bloggar till mobila medier, det går ju inte att förneka. Så vad ska jag göra utan Instagram? Det finns ju inga andra direkta motsvarigheter som folk faktiskt använder.

Bara bloggen blir ju kvar. Klarar jag mig med bara bloggen idag? Jag vet att jag kommer missa så mycket, orkar man med det? Internet-ensamheten då?

Åh. Svordoms-Facebook. Varför är ni tvungna?