En tatuering

Jag fortsatte lite smått på det som helst ska bli en hel sleeve fylld med gammalt i torsdags, och jag tror att det är den värsta tatueringen hittills. Jag HAR ju ändå en chestpiece som tog elva timmar uppdelat i tre som jag bet mig igenom, men denna lilla på 1.5 timme var terror. Vet inte om det är åldern, att jag höll på att bli sjuk eller om nära armvecket helt enkelt är värre än bröstbenet. Skrek rakt ut när det var en minut kvar och ba VI FÅR FORTSÄTTA SENARE JAG FÅR PANIK. För ett år sen tatuerade jag in en fin liten uggla helt i färg på samma ställe på andra armen som tog nästan fyra timmar att göra klart, och den var inte i närheten av lika smärtsam som denna.

Får offra en vitlökskrokette till gudarna att det bara var en tillfällig dipp, jag har ju så mycket mer jag vill göra! 

IMG_20171214_185355w.jpg

Stencilen sätts.

IMG_20171214_185525w.jpg

Nej, gör om! 

IMG_20171214_185856w.jpg

Inte helt lätt att få bort det när den hunnit sätta sig.

IMG_20171214_190314w.jpg

Så! 

IMG_20171214_194533w.jpg

Terror! 

IMG_20171214_200101w.jpg

Hu.

IMG_20171214_204542w.jpg

KLAR! (nästan, förutom det närmast nederkanten där jag skrek nej och min vän tatueraren gav snällt upp fast det syntes på henne att hon tyckte MEN VAD I HELVETE ELLET SKÄRP DÄ, haha.

IMG_20171214_221105w.jpg

Att vara plastad första natten är så jävla skönt.

IMG_20171217_212338w.jpg

Tada!

IMG_20171216_144530w.jpg

Motivet är rakt av knyckt från en gotländsk bildsten från Vallstena på Gotland. Paret i form av en såkallad "guldgubbe" är från Ekerö och är i original mindre än en centimeter stort. Älskart! 

Det ska till lite mellanrumsfyllningar och lite allt möjligt på underarmen, annars är den rättså klart. Bara det absolut tristaste området kvar nu, insidan av överarmen och insidan av armbågen. Det är kul att -ha blivit- dekorerad, men det är ingenting med processen som är roligt alltså.

Den mäktiga julkransen

En del av er har väl kanske läst om hur denna krans kom till. Det hela började med att jag och min exman hade en brutal 70-talsspis som behövde dekoreras. När jag måttade ut hur stor kransen måste vara för att räcka till, så var det en 100 cm i diameter som blev resultatet. 

Exet var hemlighetsfull en stund, sen kom the great reveal. En krans som hans mamma så fint hade satt ihop! Som.. ja, jag ska erkänna att jag är lite väl petig ibland, men jag bestämde mig för att liksom göra om den lite. Så det började med att klä av trådringen och klä på den igen. 

IMG_9937web.jpg
IMG_9959web.jpg

Valde ut en viss färgskala jag ville hålla mig till i kransen innan jag började sätta dit allt. Lite självbevarelsedrift har jag ändå. Man får fina lena händer av att släta ut fejkgranris, det kan ju tilläggas! 

IMG_9950web.jpg

En lång, fyllig ljusslinga måste ju förstås vara med.

IMG_9964web.jpg

Provlägga dit allt.

IMG_0094web.jpg

För att sen fästa allt. 

IMG_0103web.jpg
IMG_0384web.jpg

Tweet! 

IMG_0198wweb.jpg

Den är en meter i diameter och ser fortfarande lite töntig ut jämfört med den massiva eldstaden! På 70-talet visste dom vad dom gjorde.

IMG_0332web.jpg

Oooo heeelga naattt, oo helga stund för väärlden..

 

NYX Epic Ink Liner

Mina vänner! Jag skrev, i juni tror jag det var, ett inlägg om eyeliner. Jag fick tips om en eyeliner från NYX och köpte sedermera den inom ett par veckor. Någonstans kring nu, så har den tagit slut. Sex månader senare. 119 kronor. Den överlever mitt feta skinn och tillochmed för det mesta min eländiga primer som typ slutat fungera. 

Håller inte lika bra som Kat von D men beggars can't be choosers, ahem.

IMG_20171129_215250w.jpg

Javisst! NYX Epic Ink Liner! 

Det största problemet jag har med den, som ni ser på pappersarket, är att den är alllldeles för blöt vid helt slumpmässiga tillfällen. Plötsligt så hänger det bara en stor droppe svart liner på pennan som vill droppa sig nerför mitt nysminkade ansikte, falla ner över min vita skjorta eller spä ut sig själv över min hornhinna. Jag har förvarat den med tippen uppåt och torkat av den mycket, men det har ändå varit många fler dagar av "Hoppsan, idag blev eyelinern myycket tjockare än jag tänkt mig från början!" pga så enkelt att råka dutta ut en stor plump när det är så blött i penseln. Den ska vara vattenfast och det är den kanske, jag har inte i-vinden-grinat så mycket på sistone. Har man på mycket så blir den lite, lite blank men inte så farligt. Priset och hållbarheten får väga upp nackdelarna iallafall, så nu har jag köpt en ny.

IMG_20170718_105224w.jpg

Så, fyra av fem tutor får denna eyeliner av mig. Slut på meddelande! 

En lördag

IMG_20171125_090716w.jpg

Det är lördag morgon. Jag har redan hunnit halka över svartisen på väg till gymmet, orimligt tidigt för att försäkra mig om att ingen annan var där samtidigt. Karamellkaffet är lite för svalt i sin kopp men går ner ändå. 

Jag tänker på bloggen ofta. Det här verkar ju vara den stora kampen. Att blogga, eller att inte blogga. För när jag har tänkt på det på sistone så har jag liksom varit helt blank inombords. Men jag tänker att det kanske är bättre att låta den ligga i dvala lite när jag känner mig oinspirerad, för att sen låta den blomma upp när jag har energin. 

För jag vet inte vad det är egentligen. Jag mår reko, är social, pysslar med saker jag trivs med, men känner aldrig ett närmare behov av att dokumentera det. Är det åldern? Växer man ifrån det? Blir mer folkskygg? Jag har ju bloggat sen 2005, med varierande regelbundenhet. Min favorit var i och för sig den lite mer anonyma bloggen jag hade, där jag kunde ta ut svängarna ilte mer och skoja om saker jag inte skojar om här, men den andra formen av bloggande har ju gett mig vänner i riktiga livet! Bloggen är fortfarande mitt favoritmedie. Instagram med sina hetsiga likes-jaganden och clickbaits, facebook med sina clickbaits, Snap med snabba filmer som ska locka views... Jag använder dem men det är för att det inte finns några alternativ. 

Det snabba, hetsiga vinner. Och jag mäktar inte med. Jag vill vara långsam, eftertänksam, planerande. Skriva för skrivandets skull. Utan att ha ett företag eller för att leva på det. Jag ska försöka mer, men inte försöka bli mer som dom.

Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. Eller hur?