The Christmas sacrifice

You’re supposed to show your best sides around Christmas it’s said, and give of yourself. People give money and presents and to charity. But I would like to direct your attention to my sacrifice.

I got a huge blister cutting the rocky road candy for the Christmas celebrations with my family.

IMG_2491w.jpg
photo_2017-12-22_09-05-09w.jpg

I'm not gonna lie. I feel a little closer to Jesus now.

A tattoo

We kept on building on what’s going to become a full sleeve filled with old stuff this Thursday, and I do believe it was the worst tattoo session so far for me. I DO HAVE a chest piece that took 11 hours split in three to finish that I bit through, but this little measly 1.5 hour session was TORTURE. I don’t know if it’s my age, if I’m going ill or if it’s just that bad around the inside of the elbow, but it was worse than being carved on my breast bone. Gosh.

I screamed when it was like a minute to go and told the tattooer that WE’LL FINISIH THIS LATER ON I NEED TO END THIS NOW. A year ago, I tattooed an owl in the exact same place on the other arm, completely in color. It took almost four hours to make, and I sat through it and surfed my phone. It sucked, but it wasn’t THAT bad.

I guess I’ll have to sacrifice a garlic laden potato croquette to the gods before next session, I have so much more I want to get done!  

IMG_20171214_185355w.jpg

Stencil setting.

IMG_20171214_185525w.jpg

No. Do over!

IMG_20171214_185856w.jpg

The stencil stuff is potent.

IMG_20171214_190314w.jpg

There! 

IMG_20171214_194533w.jpg

Terror!

IMG_20171214_200101w.jpg

Ugh.

IMG_20171214_204542w.jpg

The only piece that isn’t done are the little triangles at the bottom of the picture. That’s all that got left. My poor tattooer stared at me like “COME ON ELLET GET YOURSELF TOGETHER” but I had already made up my mine, haha.

IMG_20171214_221105w.jpg

Having plastic on the first night is soo good. 

IMG_20171217_212338w.jpg

Tada!

IMG_20171216_144530w.jpg

The motif is straight up taken from an iron age picture stone from Vallstena on Gotland. The couple is in the real form of a little Viking age “gold man” from Ekerö, a tiny little 9 mm golden sheet with the pattern imprinted on it. Love it!

We’re putting on some space fillers and then continuing up the arm later on, when I dare do it… I need to grow a vagina and just do it.

The mighty Christmas Wreath

The creation of this wreath started when my ex-husband and I bought a house with a HUGE 1970's style fireplace in it, and when we neared the Christmas season we naturally needed a wreath that matched it's bricky hugeness. 

I measured and we needed a wreath that was one meter wide! 

One day a little later, my then husband came home and surprised me with a decoration free wreath that my mother in law had put together, so nice! But.. with me being picky, and with it being just a tad too big, I disassembled it, tightened it a little and then put it back together. 

IMG_9937web.jpg
IMG_9959web.jpg

When it came to decorating it, I rummaged through my collection of stuff and decided on a colour palette of gold, copper and brown! I did test-lay everything on before I fastened it because I do have some sense of self preservation.

IMG_9950web.jpg

First of all, the lights went on, 80 or 120, I can't remember.

IMG_9964web.jpg

Then I test-placed all the things. 

IMG_0094web.jpg

Fastened them with pipe cleaners (sticks so good to the branches) or linen string. 

IMG_0103web.jpg
IMG_0384web.jpg

Tweet! 

IMG_0198wweb.jpg

Then I put it up and it looked like a mini on the huge fireplace, but this was the best fit anyways. The 70's fireplace makers knew what they were doing, that's for sure.

IMG_0332web.jpg

Oh hooly night, the stars are brightly shiiiiiining..

NYX Epic Ink Liner

Mina vänner! Jag skrev, i juni tror jag det var, ett inlägg om eyeliner. Jag fick tips om en eyeliner från NYX och köpte sedermera den inom ett par veckor. Någonstans kring nu, så har den tagit slut. Sex månader senare. 119 kronor. Den överlever mitt feta skinn och tillochmed för det mesta min eländiga primer som typ slutat fungera. 

Håller inte lika bra som Kat von D men beggars can't be choosers, ahem.

IMG_20171129_215250w.jpg

Javisst! NYX Epic Ink Liner! 

Det största problemet jag har med den, som ni ser på pappersarket, är att den är alllldeles för blöt vid helt slumpmässiga tillfällen. Plötsligt så hänger det bara en stor droppe svart liner på pennan som vill droppa sig nerför mitt nysminkade ansikte, falla ner över min vita skjorta eller spä ut sig själv över min hornhinna. Jag har förvarat den med tippen uppåt och torkat av den mycket, men det har ändå varit många fler dagar av "Hoppsan, idag blev eyelinern myycket tjockare än jag tänkt mig från början!" pga så enkelt att råka dutta ut en stor plump när det är så blött i penseln. Den ska vara vattenfast och det är den kanske, jag har inte i-vinden-grinat så mycket på sistone. Har man på mycket så blir den lite, lite blank men inte så farligt. Priset och hållbarheten får väga upp nackdelarna iallafall, så nu har jag köpt en ny.

IMG_20170718_105224w.jpg

Så, fyra av fem tutor får denna eyeliner av mig. Slut på meddelande! 

A Saturday

IMG_20171125_090716w.jpg

It’s Saturday morning. I have already bambi’ed over the ice to the gym, unreasonably early in order to ensure myself that no one else was crazy enough to be there. I was right, no one visits gyms at 7.30 on a Saturday morning, who knew haha. Now I’m lounging with my computer and my cup of caramel latte is a little too cool, but I’m still drinking it.

I think about the blog often. This seems to be the great struggle with the whole thing, to blog or not to blog. When I have thought about it lately, I’ve felt kind of blank inside, depleted of ideas or inspiration. But I’ll leave it, it’s better to let it rest a little when I’m feeling uninspired and then let it live again when I find the energy.

I don’t know what it is really. I feel fine, I’m out there being social, I’m doing stuff I like doing, but I just don’t feel the need to document it. Is it my age? Do you grow out of blogging? Have I gotten shyer? I have blogged since 2005 with varying regularity. My favorite blog was my more anonymous one where I could express myself a little more freely and joke around more about things I wouldn’t tell the public in my own name, but the less anonymous kind of blog has given me real life friends! That value!

The blog form is still my favorite, a little safe haven from the click-baity Instagram and the likes-chasing and two second long clips because no one wants to keep their attention to a single image for more than that. I mean, I use them too, but there’s not many options and I never really feel at home there.

The ultra-fast clicky stuff wins nowadays, and I’m not keeping up. I want to be slow and thoughtful. Write for the writing in itself. Yeah. I’m gonna try a little more, to do what I like. Yeah.

Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. Eller hur?

Once, I made a soft pinboard

IMG_7392w.jpg

Ja, fråga mig inte varför. Den funkade iallafall. Senare använde jag den som sänggavel i gästrummet :D

IMG_7345_1w.jpg

Korktavla och skumgummistoppning.

IMG_7351_2w.jpg

Lite annat skrammel, häftapparat, pappers..hållare, sax, mattkniv, blyertspenna.

IMG_7354_1w.jpg

Börja med att klippa ut skumgummit i samma storlek som tavlan.

IMG_7360_1w.jpg

Mätte ut ett rutnät i önskad nit-täthet och borrade hål i tavlan i korsningarna. 

IMG_7362_1w.jpg

La ut tyget ovanpå, jämnt runtom.

IMG_7364_1w.jpg

Levde på den vilda sidan och stack upp nålar i hålen för att kunna hitta dom genom tyget och skumgummit.

IMG_7367_1w.jpg

Hittade hålen, var tvungen att klippnöta lite lite för att få igenom "nitarna". 

IMG_7375_1w.jpg

Tog en rad i taget för tyget drar sig när man drar åt "nitarna". 

IMG_7380w.jpg

Till slut så var alla på plats.

IMG_7388_1w.jpg

Jag tog faktiskt ur pappershållarna i hörn-hålen sen när jag satt fast allting så jag kunde skruva tavlan genom dom hålen istället. Hade guldfärgad skruv bara, syntes knappt någon skillnad. 

IMG_7383_1w.jpg

Häftad, klädd, nitad. Klar! 

IMG_7407_1w.jpg

Uppe! Var aldrig riktigt nöjd med tyget men det fick duga. Kanske ska göra en sån här sänggavel igen eftersom jag har exakt fem cm över när sängen står på plats i alkoven, en riktig gavel får icket plats. Hmmm.

I will talk about my experience with IVF

20140730_170124w.jpg

Redan innan jag och min ex-man startade själva IVFen, när jag plötsligt insåg att jag befann mig i ett snöskred av undersökningar, sjukhusbesök och en fertilitetsutredning som det var försent att dra sig ur, började jag skriva om det. Skriften har alltid varit ett sätt för mig att processa saker, men ingenting har varit så svårt att skriva om som IVF. Jag kan välla ur mig text om en bussresa, om mammas död, sorg och vadsomhelst, men när vi kommer till IVF.. Då sitter jag där. Antingen med ett tomt blinkande ark framför mig eller fem sidor av nattsvarta känslor, svart på vitt, som jag inte vill dela med mig av. Min rådande sjukhusrädsla har ju spelat in en hel del också, det får ju sägas.

Men jag kan inte släppa det riktigt. En kik i kalendern påminner mig varje år, på Unos namnsdag. Det blev ju arbetsnamnet för barnet vi skulle få.

Det kanske är dags. Även om jag inte kan göra det med humor som jag har velat göra, för att väga upp det mörker som råder. Söker man på IVF får man upp lugnande, försäkrande hemsidor från institutioner och bloggar med själavridande inlägg från kvinnor som kämpar för att få barn men som har insett att de inte kan för egen hand.

Jag har ju ingen solskenshistoria, inga uppmuntrande ord om att jag kämpar vidare, att ”vi” bara blev starkare tillsammans. Jag har ett missfall, ett äktenskap i kras och en slutlig konkret insikt att jag inte vill ha barn. Min tveksamhet är också en aspekt i det. Många har frågat mig varför jag gjorde det om jag nu inte ville ha barn? Det är ju en rimlig fråga. Det bästa jag kan svara på det är att man gör saker för varandra. Jag var alltid klar med honom angående min brist på längtan, men att skaffa barn är ju något ”alla” gör och de flesta ångrar sig inte. Den jag älskade sen flera år tillbaka och ville leva mitt liv med ville ha en familj mer än något annat, och då försökte vi. Det var det eller att gå vidare, och det ville jag inte. Är helt övertygad om att jag hade älskat det barnet och aldrig ångrat mig, men nu när utgångsläget ser annorlunda ut så kan jag ju i fortsättningen säga att jag inte vill eller kommer (eller kan, för den delen) skaffa barn.

Ett tag där tänkte jag att jag inte skulle skriva om det eftersom det är så svårt, och har en tendens att bli mörkt. Men det något som vältrar sig runt i min hjärnas eviga tvättmaskin, pressar sig då och då mot rutan och markerar att jag nog ändå inte är riktigt klar med alltihopa, särskilt framåt hösten när vi faktiskt gjorde det. Det är tre år sen nu.

Jag ska nog försöka få ut något. Titta igenom det jag har och se om det inte gör för ont fortfarande. Det kommer ta tid, uppenbarligen. Men det kanske kan vara bra ändå. Det kanske blir terapeutiskt för mig, och vem vet, det kanske tillochmed hjälper någon annan.