Den mäktiga julkransen

En del av er har väl kanske läst om hur denna krans kom till. Det hela började med att jag och min exman hade en brutal 70-talsspis som behövde dekoreras. När jag måttade ut hur stor kransen måste vara för att räcka till, så var det en 100 cm i diameter som blev resultatet. 

Exet var hemlighetsfull en stund, sen kom the great reveal. En krans som hans mamma så fint hade satt ihop! Som.. ja, jag ska erkänna att jag är lite väl petig ibland, men jag bestämde mig för att liksom göra om den lite. Så det började med att klä av trådringen och klä på den igen. 

IMG_9937web.jpg
IMG_9959web.jpg

Valde ut en viss färgskala jag ville hålla mig till i kransen innan jag började sätta dit allt. Lite självbevarelsedrift har jag ändå. Man får fina lena händer av att släta ut fejkgranris, det kan ju tilläggas! 

IMG_9950web.jpg

En lång, fyllig ljusslinga måste ju förstås vara med.

IMG_9964web.jpg

Provlägga dit allt.

IMG_0094web.jpg

För att sen fästa allt. 

IMG_0103web.jpg
IMG_0384web.jpg

Tweet! 

IMG_0198wweb.jpg

Den är en meter i diameter och ser fortfarande lite töntig ut jämfört med den massiva eldstaden! På 70-talet visste dom vad dom gjorde.

IMG_0332web.jpg

Oooo heeelga naattt, oo helga stund för väärlden..

 

NYX Epic Ink Liner

Mina vänner! Jag skrev, i juni tror jag det var, ett inlägg om eyeliner. Jag fick tips om en eyeliner från NYX och köpte sedermera den inom ett par veckor. Någonstans kring nu, så har den tagit slut. Sex månader senare. 119 kronor. Den överlever mitt feta skinn och tillochmed för det mesta min eländiga primer som typ slutat fungera. 

Håller inte lika bra som Kat von D men beggars can't be choosers, ahem.

IMG_20171129_215250w.jpg

Javisst! NYX Epic Ink Liner! 

Det största problemet jag har med den, som ni ser på pappersarket, är att den är alllldeles för blöt vid helt slumpmässiga tillfällen. Plötsligt så hänger det bara en stor droppe svart liner på pennan som vill droppa sig nerför mitt nysminkade ansikte, falla ner över min vita skjorta eller spä ut sig själv över min hornhinna. Jag har förvarat den med tippen uppåt och torkat av den mycket, men det har ändå varit många fler dagar av "Hoppsan, idag blev eyelinern myycket tjockare än jag tänkt mig från början!" pga så enkelt att råka dutta ut en stor plump när det är så blött i penseln. Den ska vara vattenfast och det är den kanske, jag har inte i-vinden-grinat så mycket på sistone. Har man på mycket så blir den lite, lite blank men inte så farligt. Priset och hållbarheten får väga upp nackdelarna iallafall, så nu har jag köpt en ny.

IMG_20170718_105224w.jpg

Så, fyra av fem tutor får denna eyeliner av mig. Slut på meddelande! 

En lördag

IMG_20171125_090716w.jpg

Det är lördag morgon. Jag har redan hunnit halka över svartisen på väg till gymmet, orimligt tidigt för att försäkra mig om att ingen annan var där samtidigt. Karamellkaffet är lite för svalt i sin kopp men går ner ändå. 

Jag tänker på bloggen ofta. Det här verkar ju vara den stora kampen. Att blogga, eller att inte blogga. För när jag har tänkt på det på sistone så har jag liksom varit helt blank inombords. Men jag tänker att det kanske är bättre att låta den ligga i dvala lite när jag känner mig oinspirerad, för att sen låta den blomma upp när jag har energin. 

För jag vet inte vad det är egentligen. Jag mår reko, är social, pysslar med saker jag trivs med, men känner aldrig ett närmare behov av att dokumentera det. Är det åldern? Växer man ifrån det? Blir mer folkskygg? Jag har ju bloggat sen 2005, med varierande regelbundenhet. Min favorit var i och för sig den lite mer anonyma bloggen jag hade, där jag kunde ta ut svängarna ilte mer och skoja om saker jag inte skojar om här, men den andra formen av bloggande har ju gett mig vänner i riktiga livet! Bloggen är fortfarande mitt favoritmedie. Instagram med sina hetsiga likes-jaganden och clickbaits, facebook med sina clickbaits, Snap med snabba filmer som ska locka views... Jag använder dem men det är för att det inte finns några alternativ. 

Det snabba, hetsiga vinner. Och jag mäktar inte med. Jag vill vara långsam, eftertänksam, planerande. Skriva för skrivandets skull. Utan att ha ett företag eller för att leva på det. Jag ska försöka mer, men inte försöka bli mer som dom.

Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. Eller hur?

En gång gjorde jag en mjuk anslagstavla (aka, tusen bilder)

IMG_7392w.jpg

Ja, fråga mig inte varför. Den funkade iallafall. Senare använde jag den som sänggavel i gästrummet :D

IMG_7345_1w.jpg

Korktavla och skumgummistoppning.

IMG_7351_2w.jpg

Lite annat skrammel, häftapparat, pappers..hållare, sax, mattkniv, blyertspenna.

IMG_7354_1w.jpg

Börja med att klippa ut skumgummit i samma storlek som tavlan.

IMG_7360_1w.jpg

Mätte ut ett rutnät i önskad nit-täthet och borrade hål i tavlan i korsningarna. 

IMG_7362_1w.jpg

La ut tyget ovanpå, jämnt runtom.

IMG_7364_1w.jpg

Levde på den vilda sidan och stack upp nålar i hålen för att kunna hitta dom genom tyget och skumgummit.

IMG_7367_1w.jpg

Hittade hålen, var tvungen att klippnöta lite lite för att få igenom "nitarna". 

IMG_7375_1w.jpg

Tog en rad i taget för tyget drar sig när man drar åt "nitarna". 

IMG_7380w.jpg

Till slut så var alla på plats.

IMG_7388_1w.jpg

Jag tog faktiskt ur pappershållarna i hörn-hålen sen när jag satt fast allting så jag kunde skruva tavlan genom dom hålen istället. Hade guldfärgad skruv bara, syntes knappt någon skillnad. 

IMG_7383_1w.jpg

Häftad, klädd, nitad. Klar! 

IMG_7407_1w.jpg

Uppe! Var aldrig riktigt nöjd med tyget men det fick duga. Kanske ska göra en sån här sänggavel igen eftersom jag har exakt fem cm över när sängen står på plats i alkoven, en riktig gavel får icket plats. Hmmm.

Höstterminen

IMG_8800web.jpg

Det händer saker. För hur mycket man än vrider och vänder på vardagslugnet, hur man än försöker ha tråkigt om kvällarna så att tiden ska gå långsammare, så kryper den sakta längsmed tidslinjen som så många fysiker försöker påstå inte finns. 

Och plötsligt har jag bara sju veckor kvar på studion. Sju veckor att få betalt medan jag städar och skäller på tatuerare som kastar saker omkring sig hela dagarna i ända. Sen är det jag och verkligheten och student-arbetslösheten igen. Jag ska göra praktik, med en riktig utbildad vägledare och jag ska ha samtal med riktiga kids som funderar över vadfaan dom ska göra med sina liv. Tänker för mig själv, "Men jag skulle ju vara på studion i strax över ett år!" och det.. har jag snart varit. 

Jag har snart bott i min egna lilla etta i åtta månader. Herregud. Tiden. Vart tar du vägen?